Stina

Flyttkaoset i lägenheten är ett faktum så vad passar bättre än att även göra en flytt i den virituella världen?
Jag har flyttat in i bloggkollektivet Tillvaron tillsammans med några eminenta bloggare.

Direkt till mitt krypin kommer ni genom att klicka HÄR.

Efter åtta timmar i tåg är jag nu hemma på min ö i Storsjön.
Helgen på Gotland har varit ypperlig och har bjudit på grill, strosande, motorcykel och fina möten.
I morgon tar lillebror studenten så i morgon förmiddag ska jag infinna mig i Ås kyrka med en ros i ena handen och ett mjukdjur i den andra.

13.00 - 21.30 gör jag mina sista timmar på jobbet.
Det känns konstigt samtidigt som det känns skönt att avsluta ett kapitel, gå vidare till nya utmaningar.
Jobbet har lärt mig mycket och jag har fått riktigt fina vänner.
Men nu är det dags, livet - här kommer jag!

Måndag & jag är kvar i byn.
Tog sovmorgon och har nyss inmundigat frukost.
Nu ska jag och herr lurvpäls ut på strapats i skogen.

Fototorkan har länge varit ett faktum. Men det visade sig att allt som behövdes var en sol, en grön äng och en glad hund.
Jag älskar fotografierna som blev resultatet av eftermiddagens strapats och mest av allt, jag älskar denna fyrbenta vän!

Jag har städat hela förmiddagen så nu har jag både hundhår och damm långt upp i näsgångarna.
Mitt lurvhjärta följde med grannen till skogs så jag planerar dra med mig någon av de andra vildingarna på promenad.
Till middag vankas det rådjurssadel och chokladtårta till efterrätt, för lillebror har blivit lite större.

Vardagslyx.

Spenderarbyxorna var på idag och jag kom hem till ön med några kassar i händerna.
Sköna skor, "lilla svarta", en blus, en poncho (som skrek "Stina ta med mig hem, jag vill bli din!"), en pocketbok samt en dagbok fick följa med hem.
En kasse verkar dock ha stannat kvar på bussen. Kassen med USB-minne, minneskort och adapter. Fan.

Flitens låga lyser jag fortsätter boka resor till höger och vänster.
Hemresan den femte september från Birmingham till Arlanda är kirrad, med mellanlandning i Köpenhamn.
Innan jag ger mig av ska en ö i havet, Gotland, få ett besök.

Nu ska jag ge mig ner på stan för att införskaffa de sista förnödenheterna som ska få följa med i min resväska.

Nu är det bokat. Men jag kom inte lika billigt undan som det var tänkt. Tydligen så kostar biljetten för en tjugo kilos resväska dubbelt så mycket som för en flygstol för fröken Nilsson.
Men betalt är det och den 13 juni säger jag adjö till Svea rike.

I går kväll letade en av de personerna jag ska bo hos i Wales upp mig på Facebook och undrade vad jag ville göra under min vecka hos dem. Hon hade funderat på att vi skulle gå på kulturfestival, shoppa, mysa med djuren på gården och kanske gå ut en kväll.
Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag får göra denhär resan. Hur många får egentligen bo hemma hos familjer och uppleva kulturen och livet i ett annat land på det sättet?
På sista tiden har jag varit allt annat än fokuserad på resan så att det nu är mindre än en månad kvar känns overkligt. Tre månader är en lång tid och det är många jag kommer sakna så oerhört. Men det här är något jag velat göra länge och jag är övertygad om att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag struntade i en sånhär chans.
Livet och verkligheten här hemma väntar i september. Jag måste bara leka av mig lite.