Stina

Har kört ner storrava bland alla kuddar i soffan och smuttar på en kopp glögg. Jag har så länge jag kan minnas varit en morgonmänniska men jag verkar mer och mer vuxit ifrån det. Efter nattens elva timmar sömn känner jag inte för mycket annat än att sova elva till.
Planen är dock att krypa i dunjackan och leta mig ner på stan innan dagens arbetspass tar vid. Ett par riktigt varma vinterskor ska inhandlas.

På tal om jobb så trivs jag som fisken i vattnet med mina nya arbetsuppgifter. Tempot är ett helt annat och jag kan faktiskt komma hem utan att känna mig helt slutkörd efter åtta timmar, eller få psykbryt var femte minut på stressade kunder.

VAD HETER DU?
Stina

VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Strumpbyxorna är svarta.
 
VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Mina febrilt arbetande kollegor.
 
VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Firade löningen med middag på Pause & en bit choklad med bff.

VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Ett filonebröd.
 
HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Solen letar sig fram genom molnen, kan bli en fin höstdag.
 
DEN SISTA PERSONEN DU TALAT MED I TELEFON?
En kund.

DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Tänderna (leendet) & ögonen. 
 
HUR MÅR DU IDAG?
Ypperligt.
 
VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Coca Cola, Vatten
 
FAVORIT- (ALKOHOLBASERAD) DRYCK?
Vin, öl, rom & cola. (Jag är en humörsmänniska)

HÅRFÄRG?
Blond
 
ÖGONFÄRG?
Blå
 
SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Nedgång
 
SYSKON Å DERAS ÅLDER?
Anton, myndig.
 
SENASTE FILMEN DU SÅG?
Ps. I love you.
 
FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Lediga dagar
 
FAVORITHOBBY?
Gosa med mina pälsänglar (hundarna), träna, äta & laga mat.
 
ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Nej
 
FAVORIT LÅTAR(ar)?
Beror helt på humör.

SOMMAR ELLER VINTER?
Sommar
 
KRAMAR ELLER KYSSAR?
Kombinationen är bäst
 
FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
Humörsperson även på den fronten.

CHOKLAD ELLER VANILJ?
Choklad.
 
HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
Delar lägenhet med några dammråttor. 
 
VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Körkortsboken, inget annat.

HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Har ingen.
 
FAVORITSPEL?
Cluedo, men alla vägrar spela det med mig. (Troligtvis för att jag alltid vinner)
 
KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Nej
 
KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Nej
 
ÄR DU ROMANTISK?
Humörsperson som sagt, är nog rätt klumpig när det kommer till romantik.
 
SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Ja

VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Sova länge, äta länge, promenera länge, jobba länge.

En av mina små ögonstenar vann distriksmästerskapet (harjaktsprov) idag och kvalificerade sig därmed till SM.

Det finns kära vänner, och så finns det den vännen.
Den vännen man egentligen inte behöver säga ett ord till, hon fattar ändå.
Vännen som sätter ord på det du tänker.
Hon som vet vad du tänker innan du tänkt det.
Den vännen du aldrig behöver photoshopa verkligheten för.
Hon som vet allt om dig, men ändå fortsätter vara din vän.

Jag har haft en sådan vän i elva år.
And she´s a keeper.

Jag trivs verkligen i min lägenhet. Planlösningen är så mysig och färgerna passar mig perfekt.
Idag har jag höststädat. Tillochmed tvättat mattor och dushdraperi.
Kom också på den geniala idén att ha fårskinnet i soffan istället för som matta, nu sitter jag uppkrupen i soffan och har inga som helst planer på att förflytta mig.
Den näst sista bilden föreställer min älskade (snortunga) fruktskål som jag fyndade på loppis förra sommaren, och på den sista bilden ser ni nyförvärvet till inredningen, två ramar, även de från loppis.

I morgon bär det av till Sundsvall i ottan. Birsta & Ikea är destinationen för dagen.
Carpe diem mina vänner, carpe diem.

Idag har varit en riktigt grå och tråkig dag. Oerhörd tristess på jobbet, kände mig oerhört frustrerad och uppe i varv när jag stämplade ut idag. Ska bli skönt med en utbildningsvecka efter helgen.
Efter middagen gav jag mig iväg på ett pass Body Combat. Träna efter middagen = mindre bra idé. Hulkade och kände mig allmänt plumsig. Men bet ihop och nu känner jag mig mer död än levande.
Anton var snäll och skjutsade hem mig till ön, hade nog inte klarat transportsträckan hem på mina spagettiben.

Ett riktigt tråkigt inlägg, från en skittorsdag.
Men bjuder på en söt bild på mig och lillebror.

Lite kul. Blev stoppad på stan i dag. Ni kan se det här.

Helgen lider mot sitt slut och de sista timmarna jag spenderar i byn ska i vanlig ordning avnjutas med denna isbjörn till hund uppkrupen i knät.
Helgen har varit lugn med god mat, besök hos farmor, skogspromenader och en hel del bilkörning.
I morgon inleder jag min sista vecka på utlandsupplysningen, sedan börjar utbildningen på jobbet, och jag får nya arbetsuppgifter. Återkommer när jag vet lite mer och faktiskt har en aning om vad det är jag tackat ja till, och längtat efter i flera månader.

Mata min hamster!

Även fast det stående djurslaget i vår familj är hundar så har faktiskt en del andra fyrfota varelser varit en del av vår famlij.
När jag kom till världen så hade mor & far den röd-vita katten "Minus". En katt som enligt min pappa var världens underbaraste, "Go´minus" kallas han för när historier ska återberättas.
När jag väl blev en del av famlijen var dock inte katten lika go´längre. Konkurrensen blev för stor och en dag fick jag en klo rakt över ansiktet. Sen fanns inte Go´Minus länge till.

När jag och min bror kommit upp i åldrarna (2 & 4 för att vara exakt) utökade vi famlijen med två katter, Plus & Minus (oerhört fantasifullt). Plus var min, en sköldpaddsfärgad, långhårig katthona.
Snart blev de två katterna fem, då plus hade hittat sig en kavaljer.
Sixten, Sotis & Lakrits.
Sotis var kolsvart, det var vår soffa också. När en treårig bror hoppar i soffan och inte ser en yttepyttekattunge kan ni själva räkna ut vad som händer.
Nu hade vi fyra katter.
När jag började förskolan och hade en operhört allergisk klasskamrat fick katterna så småningom somna in. Vilket jag inte var sen med att berätta på morgonstunden på förskolan fölet.
"I går dödade pappa fyra katter för X´s skull!"
Jag vet, så oerhört sympatiskt.

Sen införskaffades ett mer allergivängligt husdjur, vandrande pinnar. Jag var rädd för dem, lillebror dränkte dem.

När jag fyllde elva år fick jag mitt virvelmarsvin Boman. En oerhört kelsjuk kille, men som hade en akilleshäl, magen. Rörde man den så gällde det att kvickt dra bort händerna, annars kunde det bli ett smärre blodbad.
Boman blev bara nio månader gammal. Jag minns så väl den kvällen han dog. Jag hade varit på och badat i Föllinge och satt i soffan och läste en tidning, "Julia" tror jag bestämt att det var, då jag hörde ett oerhört liv i buren. Det kraffsades och skreks.
Boman rullade runt, helt paralyserad och stel i kroppen, jag lyfte upp honom och försökte hålla emot spasmerna. Mamma slängde sig på luren till en jourhavande veterinär som tyckte det lät som epilepsianfall eller hjärntumör.
Kramperna avtog inte, och Boman fick somna in.
Jag var så oerhört ledsen och tyckte marsvin var underbar husdjur.

Snart anlände Doris & Klara, två släthåriga marsvinsdamer.
Gnagarfamlijen utökades snart även med en hamster, Snobben. Han hade vi dock bara i dryga året. En tumör växte ut från hans rygg och sprack en dag. Ett 2*2 centimeters sår på 7 centimeter lång hamster. Han fick somna in.

Doris & Klara var länge en del av famlijen, tills det att famlijen helt övertogs av hundvalpar. All tid kretsade kring valparna och marsvinen fick ett bättre hem med mer tid hos min faster.

Oj, vilken utläggning det blev.
Djuren genom åren har varit många, och älskade.
Idag är hundarna det största intresset, och har en stor plats i mitt hjärta.

  

(Idag känner jag mig oerhört fotogenisk)
God morgon!
Tänkte bara meddela att idag är det fredag, villket innebär åtta timmars arbetsdag till helg, och Ottsjön.
I går kväll fick jag ett ryck och bakade muffins, får se om jag kan bidra med en liten trevlig överraskning på jobbet.

Jag tänkte berätta om hur jag spenderat min lediga dag.
Men inget känns värt att skriva om.
Inte när livet kan vara så kort, så orättvist.
"Mot döden finns ett skynke. När döden drabbar en rycks skynket bort. Sakta åker skynket tillbaka och vi fortsätter leva våra liv."

Mitt skynke hade precis dragits för, nu rycktes det bort igen.
Du rycktes bort. Alldeles för tidigt.
Nu är jag övertygad. Det är de bästa som försvinner först.
Vila i frid.

Jag tycker att de är vackra.
Jag tycker om dem.

Kan du inte skilja på uttrycken så använd "dom" rakt av.
Okej?

05.10 ringde klockan i morse och mot förmodan så var det inte alltför jobbigt att stiga upp, mitt sena sänggående till trots.
Jag kokade gröt, tände ljus och såg nöjt på termometern som fasktiskt inte visade minusgrader.
Jag tycker om att jobba helgmornar. Jag får sitta i min favoritstol, på min favoritplats, alla andra sover, jag kan i godan ro peta både nagelband och navelludd mellan samtalen som duggar in.

Igår kom mor in på besök och vi åkte runt på diverse affärer för att köpa trådbackar till min garderob.
Till sist fann vi vad vi sökte och numer är min garderob en våt dröm för den ordningssamme.

Ikväll ser jag fram emot födelsedagsfest för Erina som fyllde år förra veckan. Vi har redan avklarat ett turkiskt firande av henne, ett jämtländskt to go.

I går såg jag och två vänner på bio och såg den mest gripande filmen på länge.
Den dansk-svenska filmen "Hämnden" med Persbrandt i en av rollerna.

Persbrandt var som alltid klockren i sin roll, men mest imponderande av alla skådespelarinsatser var pojken som spelar "Christian" i filmen.

Verkligen ett biomåste i höstmörkret.
(Glöm inte näsduken, gråtvarning big time)